Hej,Under en lång period ville jag inget annat än att ha tillbaka mitt liv, jag ville att allt skulle bli som förr, jag, AO & A. Vi gjorde saker tillsammans och planerade en framtid ihop....det som hänt kändes som en mardröm, jaga ville ha tillbaka mitt liv.Så småningom vande jag mig vid att vara själv och alla insikter jag fått stärkte mig. Livet kändes underbart stort, men också underbart litet. Jag började uppskatta de små sakerna, jag börjad leva alltmer i nuet o insåg hur tomt livet var innan, det var tomt på kärlek.....A. var allt. Igår provade jag på det gamla livet igen p g a att AO var sjuk. Hon behövde någon där o allt kom tillbaka. Det kändes som om jag var fast i en mardröm. Fast i ett liv somk jag inte ville leva. Det kände som om allt som hänt den sista tiden bara varit en dröm...o att jag nu levde i en mardröm. Känslan av tomhet kom över mig, jag ville bort. Jag kunde så tydligt se vad vi saknade i vår relation. Det kunde jag inte när jag var i relationen. Jag trodde att livet skulle vara så, jag trodde att en kärleksrelation skulle se ut som vår. Ack så fel jad hade!kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

hem från jobbet. Känner mig nästan utvilad. A har sovit hela natten. Det måste vara första gången på ett år. Hon är så duktig...och frisk. För en gång skull. Livets berg-o dalbana har förlorat lite av sina dalar medan topparna finns kvar..härligt.  ...

- Jag får panik....hon bara gråter o gråter." Jag hör hennes gråt  i bakgrunden. Det gör ont i hjärtat. "Kan du inte komma hit med näsdropparna?" Jag tittar på klockan. 22.45. Jag tänker.... "Har hon gråtit länge?" Frågar jag. "Jag står inte ut....k...

När jag läste om romanen "saker som min sambo och jag tyckte olika om" fick jag ny inspiration. Boken bygger på en blogg från 2005 som handlade om hur svårt det kan vara att leva ihop. Bloggen hade många besökare....och mynnade slutligen ut i en bok....

men det går att älska. Det finns spärrar överallt, men det är "bara" att ge järnet. Inget att förlora....jo, det är klart det är. Man kan bli sårad. Ack, hemska tanke, men fördelarna är större än allt annat tillsammans...   våga lev     ...

Är det min Hollywood-fantasi som jag spelar upp i mitt inre? Jag har aldrig känt såhär förut...jag är i underläge o det känns fasansfullt, men samtidigt häftigt. Hon hör inte av sig. Vad ska jag tro? Ska jag våga tro på oss? Det känns inte som någon ...