Direktlänk till inlägg 16 november 2007
Bitterheten är alltid desktruktiv, men jag kan inte rå för det...känslorna sköljer över mig. Jag är förbannad, arg, besviken, sårad, allt på en gång. Det tar längre tid än jag trodde detta. Jag får försöka se allt det positiva jag fått i och med allt detta.
Men hon har varit grym mot mig, hon har behandlat mig som skit ibland, fullständigt respektlöst. Hur fan ska man bara kunna svälja det? Att de fortsätter träffas under dessa omständigheter är fullständigt idiotiskt o det påverkar alla negativt. Han bor kvar....det är bara att föreställa sig hans fru när han går ut. Vilken ångest hon ska känna. Vem tar ansvar för henne? Hon är ju fullständigt utlämnad.
Vem tar ansvar för mig o A. inte är det AO iaf. Hennes beteende krossar vår vänskapsrelation, hon sviker om o om igen. Inget är viktigt förutom honom. Hon lever aldrig i nuet bara för dessa möten. När ska hon börja tänka? Hon kunde skylla på någon förälskelse tidigare, men när ska ´hon börja använda huvet?
Hur ska jag kunna vara utan A....fy fan....
hem från jobbet. Känner mig nästan utvilad. A har sovit hela natten. Det måste vara första gången på ett år. Hon är så duktig...och frisk. För en gång skull. Livets berg-o dalbana har förlorat lite av sina dalar medan topparna finns kvar..härligt. ...
- Jag får panik....hon bara gråter o gråter." Jag hör hennes gråt i bakgrunden. Det gör ont i hjärtat. "Kan du inte komma hit med näsdropparna?" Jag tittar på klockan. 22.45. Jag tänker.... "Har hon gråtit länge?" Frågar jag. "Jag står inte ut....k...
När jag läste om romanen "saker som min sambo och jag tyckte olika om" fick jag ny inspiration. Boken bygger på en blogg från 2005 som handlade om hur svårt det kan vara att leva ihop. Bloggen hade många besökare....och mynnade slutligen ut i en bok....
men det går att älska. Det finns spärrar överallt, men det är "bara" att ge järnet. Inget att förlora....jo, det är klart det är. Man kan bli sårad. Ack, hemska tanke, men fördelarna är större än allt annat tillsammans... våga lev ...
Är det min Hollywood-fantasi som jag spelar upp i mitt inre? Jag har aldrig känt såhär förut...jag är i underläge o det känns fasansfullt, men samtidigt häftigt. Hon hör inte av sig. Vad ska jag tro? Ska jag våga tro på oss? Det känns inte som någon ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 |
3 |
4 |
||||||
5 |
6 | 7 |
8 | 9 |
10 |
11 |
|||
12 |
13 |
14 |
15 |
16 | 17 |
18 |
|||
19 |
20 |
21 |
22 |
23 |
24 |
25 |
|||
26 |
27 |
28 |
29 |
30 | |||||
|