samma visa om igen...tredje gången som jag återigen fastnat i hennes garn. Jag kan inte skydda mig, har inget försvar, jag faller direkt av hennes närvaro, hennes lukt. Jag försöker stå pall, jag försöker vara stolt, men jag är less på att vara stolt.

Jag har varit så stolt, så rakryggad att jag missat hela poängen. Nu är det jag och mina känslor. Nu är det mina känslor som styr min verklighet. Inte en dag försent och inte en dag för tidigt. Jag faller fritt, men börjar se...börjar bli rädd igen. Det går inte att leva utan rädslor, det går inte att leva utan känslor, det går inte att leva utan närhet. Det går att dö svältdöden, fast du är välbeställd, det går att uppleva utan att leva, det går att knulla utan att vara där, men det går inte att älska utan närvaro.

Jag lyckades igår, jag lyckades dölja min osäkerhet, jag lyckades framstå som någon annan, någon cool, någon harmonisk, någon lugn, men hade jag verkligen lyckats, hade inte i själva verket bedragit mig själv...igen.

Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

hem från jobbet. Känner mig nästan utvilad. A har sovit hela natten. Det måste vara första gången på ett år. Hon är så duktig...och frisk. För en gång skull. Livets berg-o dalbana har förlorat lite av sina dalar medan topparna finns kvar..härligt.  ...

- Jag får panik....hon bara gråter o gråter." Jag hör hennes gråt  i bakgrunden. Det gör ont i hjärtat. "Kan du inte komma hit med näsdropparna?" Jag tittar på klockan. 22.45. Jag tänker.... "Har hon gråtit länge?" Frågar jag. "Jag står inte ut....k...

När jag läste om romanen "saker som min sambo och jag tyckte olika om" fick jag ny inspiration. Boken bygger på en blogg från 2005 som handlade om hur svårt det kan vara att leva ihop. Bloggen hade många besökare....och mynnade slutligen ut i en bok....

men det går att älska. Det finns spärrar överallt, men det är "bara" att ge järnet. Inget att förlora....jo, det är klart det är. Man kan bli sårad. Ack, hemska tanke, men fördelarna är större än allt annat tillsammans...   våga lev     ...

Är det min Hollywood-fantasi som jag spelar upp i mitt inre? Jag har aldrig känt såhär förut...jag är i underläge o det känns fasansfullt, men samtidigt häftigt. Hon hör inte av sig. Vad ska jag tro? Ska jag våga tro på oss? Det känns inte som någon ...