att livet kan vara så kasst visste jag inte. Att livet kan vara så underbart fattade jag inte. Att livet kan vara så farligt hade jag ingen koll på. Att livet kan vara så stor hade jag ingen aning om. Att livet kan vara så underbart hade jag missat. Att livet kan vara så jävla tungrott hade jag missuppfattat.

Att ens tankar med sin tröttsamma och envetna klang nästan kan kväva en, tog mig på bar gärning. Att livet pågår nu, att livet faller, att livet stiger, att livet flyger, att livet  vara, och allt detta sker på en o samma gång är ju helt sjukt egentligen, men det är väl det som gör det så fantastiskt. Mitt i all bedrövelse finns det en upphöjd medvetenhet att det vänder, det kan ske imorgon, det kan ske idag, det kan ske nu, men att det sker är obestridligt. Den vetskapen gör livet så fylligt. Den vetskapen gör livet till vad det är. Den vetskapen gör livet värt att leva. Den vetskapen gör livet påtagligt. Den vetskapen gör livet är större än allt annat.....Jag älskar livet oavsett vad....

kra m 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

hem från jobbet. Känner mig nästan utvilad. A har sovit hela natten. Det måste vara första gången på ett år. Hon är så duktig...och frisk. För en gång skull. Livets berg-o dalbana har förlorat lite av sina dalar medan topparna finns kvar..härligt.  ...

- Jag får panik....hon bara gråter o gråter." Jag hör hennes gråt  i bakgrunden. Det gör ont i hjärtat. "Kan du inte komma hit med näsdropparna?" Jag tittar på klockan. 22.45. Jag tänker.... "Har hon gråtit länge?" Frågar jag. "Jag står inte ut....k...

När jag läste om romanen "saker som min sambo och jag tyckte olika om" fick jag ny inspiration. Boken bygger på en blogg från 2005 som handlade om hur svårt det kan vara att leva ihop. Bloggen hade många besökare....och mynnade slutligen ut i en bok....

men det går att älska. Det finns spärrar överallt, men det är "bara" att ge järnet. Inget att förlora....jo, det är klart det är. Man kan bli sårad. Ack, hemska tanke, men fördelarna är större än allt annat tillsammans...   våga lev     ...

Är det min Hollywood-fantasi som jag spelar upp i mitt inre? Jag har aldrig känt såhär förut...jag är i underläge o det känns fasansfullt, men samtidigt häftigt. Hon hör inte av sig. Vad ska jag tro? Ska jag våga tro på oss? Det känns inte som någon ...