Uppbrottet

hem från jobbet. Känner mig nästan utvilad. A har sovit hela natten. Det måste vara första gången på ett år. Hon är så duktig...och frisk. För en gång skull. Livets berg-o dalbana har förlorat lite av sina dalar medan topparna finns kvar..härligt.

A. verkar må super, ak likaså....vad händer härnäst?

D. är go, men inte förestående.

"För hon har blommor i sitt hår som bara jag kan se. Hon har sagt det självjag har har hört det själv att hon vill ha mig, mitt liv i sitt liv. Ingenting känns komplicerat, ingeting känns svårt, för hon har blommor i sitt hår...."

Jag kände för att slänga radion i väggen. Vilket jävla skitsnack. Finns det något mer komplicerat?