Uppbrottet

dags att g�..

Mon, 23 Jun 2008 17:26:00 +0200

hem fr�n jobbet. K�nner mig n�stan utvilad. A har sovit hela natten. Det m�ste vara f�rsta g�ngen p� ett �r. Hon �r s� duktig...och frisk. F�r en g�ng skull. Livets berg-o dalbana har f�rlorat lite av sina dalar medan topparna finns kvar..h�rligt.

A. verkar m� super, ak likas�....vad h�nder h�rn�st?

D. �r go, men inte f�rest�ende.

"F�r hon har blommor i sitt h�r som bara jag kan se. Hon har sagt det sj�lvjag har har h�rt det sj�lv att hon vill ha mig, mitt liv�i sitt liv. Ingenting k�nns komplicerat, ingeting k�nns sv�rt, f�r hon har blommor i sitt h�r...."

Jag k�nde f�r att sl�nga radion i v�ggen. Vilket j�vla skitsnack. Finns det n�got mer komplicerat?

ringer

Wed, 11 Jun 2008 13:35:00 +0200

- Jag f�r panik....hon bara gr�ter o gr�ter." Jag h�r hennes gr�t �i bakgrunden. Det g�r ont i hj�rtat.

"Kan du inte komma hit med n�sdropparna?" Jag tittar p� klockan. 22.45. Jag t�nker....

"Har hon�gr�tit l�nge?" Fr�gar jag.

"Jag st�r inte ut....kan hon aldrig bli riktigt frisk."

"Hostar hon?"

"Ja, s� man blir tokig...."

"Jag kommer....." Jag k�nner mig som en hj�lte, en r�ddare i n�den, men jag�vet att jag kommer att �ngra mitt beslut, men jag hade inget alternativ. Jag klarar inte av hennes gr�t. Upp ur s�ngen, hitta dropparna, alvedon, kl� p� mig, s�tta p� skorna o iv�g. Under den korta promenaden�k�nns det bra. Jag k�nner mig beh�vd. N�r jag kommer fram�knackar jag f�rsiktigt p� d�rren. Jag h�r gr�ten d�r inne, det �r ingen vanlig gr�t, det �r mycket mer �n s�. Hon �ppnar med A. i famnen. Jag tar henne direkt och f�rs�ker tr�sta, men kommer ingenstans. Vi g�r till s�ngen. Jag f�rs�ker lugna henne med�mina ord, jag f�rs�ker f� henne p� andra tankar, jag f�rs�ker flytta fokus. "Vill du ha v�lling? Ska vi l�sa bok?" Hon blir lite lugnare. Jag f�rs�ker krama henne, men hon blir bara mer f�rbannad. Jag�tar fram n�sdropparna och f�rklarar att detta kommer att g�ra det l�ttare att andas. Hon v�grar.

Med hj�lp av AK lyckas vi spraya n�san. Sen blir det �terigen lite lugnare. "Varf�r sover hon inte som andra barn?" fr�gar sig AK.

"Jag vet�inte....men hon�alla barn sover v�l inte hela natten." Jag k�nner en oro f�r att v�r separation�p�verkat henne. Har vi gjort fel? Skulle vi varit tydligare? Jag ville bara skydda henne, f� henne att tro att det inte kommer att bli n�gon skillnad. Det kanske var fel? Fr�gorna hopas.....

Jag l�gger mig ner med A. Nu �r hon n�stan tyst. "Ska du ha v�lling?" Hon nickar.

Jag g�r till k�ket, jag hittar utan problem. Det var h�r vi bodde. Hon och jag. Och A. Jag g�r i ordning v�llingen med van hand och g�r tillbaka till sovrummet. Hon �r lugn nu. sover n�stan. Hon dricker lite v�lling, men b�rjar n�stan genast att hosta. Denna�j�vla hosta...

Hon dricker lite mer, vi l�gger oss ner. Jag h�ller hennes ena hand. Vi ligger s� i n�gra minuter. Sen kommer det. Kr�ket.�Eller hostan och med hostan, kr�ket. All v�lling kommer upp. Jag�f�rs�ker f�nga det i handen, men det mesta hamnar i s�ngen. Jag ropar till AK. Hon kommer�med en�handduk....A. b�rjar gr�ta igen. Hon kastar upp tv� g�nger till. Och b�da g�ngerna i s�ngen. Vi orkar inte byta s�ngkl�der...utan vi l�gger oss ner p� handukarna. Hon �r riktigt tr�tt nu....efter n�gra minuter s� somnar hon faktiskt. Jag h�ller hennes hand.

Det k�nns s� konstigt att vara d�r. Det �r inte mitt hem l�ngre, men det finns en trygghet kvar. En vana. Men vi var inte lyckliga. Hon fr�gar om jag vill sova �ver. Fr�gan k�nns jobbig och bekr�ftande. Hon tycker om att vara med mig, hon beh�ver mig, men efter allt som varit �r det �ngestladdat. Jag svarar att jag m�ste g�. H�r f�r man ju �nd� inte sova. Jag f�rs�ker svara s� ober�rt som m�jligt. Som om det inte ber�r mig ett dugg. Som om jag f�r l�nge sedan g�tt vidare....Jag kliver upp ur s�ngen. Jag s�ger godnatt o g�r mot hallen. P� v�gen hem �r k�nslorna blandade.�

Jag somnar inte den natten....��

ny inspiration..

Tue, 10 Jun 2008 10:27:00 +0200

N�r jag l�ste om romanen "saker som�min sambo och jag tyckte olika om" fick jag ny inspiration. Boken bygger p� en blogg fr�n 2005 som handlade om hur sv�rt det kan vara att leva ihop. Bloggen hade m�nga bes�kare....och mynnade slutligen ut i en bok.

Mitt liv har inte stagnerat, det �r fullt av betraktelser och berg- och�dalbanor. Det blir inte lugnt....samtidigt finns det en r�dsla f�r stagnation. Insikterna kommer inte lika frekvent nu som d�, f�r ett �r sedan, men fortfarande h�nder det stora�saker i mitt inre.

Vi br�kar inte...vi umg�s, men inte som v�nner och inte som �lskare. Vi �r n�gonstans emellan. Det �r inte bra, men det �r som en seg s�rja, tv� steg fram�t och ett steg tillbaka...

sv�rt

Thu, 14 Feb 2008 13:44:00 +0100

men det g�r att �lska. Det finns sp�rrar �verallt, men det �r "bara" att ge j�rnet. Inget att f�rlora....jo, det �r klart det �r. Man kan bli s�rad. Ack, hemska tanke, men f�rdelarna �r st�rre �n allt annat tillsammans...

v�ga lev

k�r i k�rleken...

Fri, 18 Jan 2008 21:12:00 +0100

�r det min Hollywood-fantasi som jag spelar upp i mitt inre? Jag har aldrig k�nt s�h�r f�rut...jag �r i underl�ge o det k�nns fasansfullt, men samtidigt h�ftigt. Hon h�r inte av sig. Vad ska jag tro? Ska jag v�ga tro p� oss? Det k�nns inte som n�gon uppoffring, det k�nns inte som�att jag f�rsakar n�got, det k�nns inte som att jag m�ste ta ett beslut. Beslutet �r redan fattat av mitt hj�rta. Jag faller handl�st...Det �r enkelt o samtidigt det sv�raste jag gjort, men jag vet att jag g�r r�tt.

Jag f�ljer min k�nsla o kanske kommer jag att kraschlanda med ett naket hj�rtat . Det kommer att g�ra ont, men det kommer att g� �ver...nu slipper jag sitta d�r o �ngra n�got. Jag kommer f�rmodligen att �ngra mitt "beslut" n�r jag v�l kraschar, men aldrig senare n�r jag kommit igenom det. Jag k�nner mig stolt. Jag v�gar, jag �r modigare �n n�gonsin....jag faller...

en dag...

Tue, 08 Jan 2008 21:21:00 +0100

En ganska bra dag. Har k�nt mig v�ldigt social o trygg. Har jobbat effektivt o pratat med chefen om ett eve jobbyte.

Att livet kan pendla s� �r fascinerande. Jag var s� stabil tidigare, eller stabil �r ett positivt ord o det k�nns mkt b�ttre nu n�r livet �r p� riktigt. D� var det p� l�tsas. Ingenting fick komma�n�ra, livet skulle b�rja sen...d� skulle allt bli bra.

Hoppas fortfarande p� oss. Jag h�r historier om par som satsat igen o lyckats, men det k�nns som om redan g�tt alldeles f�r l�ngt. Hon har br�nt bron o g�tt vidare...g�r det att bygga en ny. Jag ska ge det en sista chans....men jag vet inte hur..

att komma fram...

Mon, 07 Jan 2008 14:29:00 +0100

Jag springer o springer, men �r helt tr�tt. Jag vill bara komma fram. Jag vet �ntligen�var jag �r p� v�g, men m�let f�rflyttar sig hela tiden. Och ibland fastnar jag i s�rjan, utan att komma vidare. Hon ber�r mig, hon �r mig, hon styr mig fortfarande. Jag f�rs�ker komma loss o b�rja springa igen, men jag �r alldeles f�r tr�tt.

Tankarna p� henne g�r mig tr�tt, jag �r spyless p� de, men det forts�tter envetet surra som en mygga n�r man ska sova. Det g�r b�ttre o b�ttre, men jag kanske bara�blockerar, jag kanske�bara st�nger av. Har�jag d� kommit n�gonstans? Eller finns allt kvar? Hur fan gl�mmer man vad man gjort, hur kunde jag vara s� j�vla blind, jag�gjorde mitt b�sta, eller gjorde�jag det, varf�r �lskade�jag henne inte n�r jag�hade chansen....

historia

Thu, 03 Jan 2008 14:05:00 +0100

Ibland kan det fortfarande g�ra ont att t�nka tillbaka....hur jag s�g p� henne, hur jag behandlade henne, hur jag ignorerade henne. Hon �lskade mig till d�ds...jag var hennes allt f�r ett tag. Nu �r det �ver. Jag �nskar ibland att jag fick g�ra saker o ting annorlunda, att jag kunde vrida tillbaka tiden, men samtidig �r jag pl�gsamt medveten om att �nger inte l�ser n�got. Jag kunde inte agerat annorlunda d�. Jag gjorde mitt b�sta...med mina f�ruts�ttningar...

Nu skulle jag kunna offra min h�gra hand f�r hennes k�rlek...men den �r borta f�r evigt. Det k�nner jag o det kanske �r det b�sta, men ibland vet jag inte. Ibland kan jag se oss tillsammans hur lyckliga som helst. Med dessa nya f�ruts�ttningar...

Det kommer aldrig att ske....

kul

Wed, 02 Jan 2008 13:13:00 +0100

att skriva igen...�ven om ljuset r�der. M�rkret h�ller sig borta, men jag vet att det kommer att �terv�nda som en sj�lvklar del av livet. Tankarna kring henne blir alltmer suddiga och alltmer avl�gsna. Det �r dags att g� vidare, det �r dags att s�ka sig hem, det �r dags att vara den jag �r, det �r dags att vara stolt...

kass

Tue, 01 Jan 2008 16:32:00 +0100

att livet kan vara s� kasst visste jag inte. Att livet kan vara s� underbart fattade jag inte. Att livet kan vara s� farligt hade jag ingen koll p�. Att livet kan vara s� stor hade jag ingen aning om. Att livet kan vara s� underbart hade jag missat. Att livet kan vara s� j�vla tungrott hade jag missuppfattat.

Att ens tankar med sin tr�ttsamma och envetna klang�n�stan kan kv�va en,�tog mig p� bar g�rning. Att livet p�g�r nu, att livet faller, att livet stiger, att livet flyger, att livet� vara, och allt detta sker p� en o samma g�ng �r ju helt sjukt egentligen, men det �r v�l det som g�r det s� fantastiskt.�Mitt i all bedr�velse finns det en upph�jd�medvetenhet att det�v�nder, det kan ske imorgon, det kan ske idag, det kan ske nu, men att det sker �r obestridligt. Den vetskapen g�r livet s�fylligt. Den vetskapen g�r livet till vad det �r. Den vetskapen g�r livet v�rt att leva. Den vetskapen g�r livet p�tagligt. Den vetskapen g�r livet �r st�rre �n allt annat.....Jag �lskar livet oavsett vad....

kra m�

kass

Tue, 01 Jan 2008 16:32:00 +0100

kra m�

tredje �terfall

Tue, 01 Jan 2008 15:39:00 +0100

samma visa om igen...tredje g�ngen som jag �terigen fastnat i hennes garn. Jag kan inte skydda mig, har inget f�rsvar, jag faller direkt av hennes n�rvaro, hennes lukt. Jag f�rs�ker st� pall, jag f�rs�ker vara stolt, men jag �r less p� att vara stolt.

Jag har varit s� stolt, s� rakryggad att jag missat hela po�ngen. Nu �r det jag och mina k�nslor. Nu �r det mina k�nslor som styr min verklighet. Inte en dag f�rsent och inte en dag f�r tidigt. Jag faller fritt, men b�rjar se...b�rjar bli r�dd igen. Det g�r inte att leva utan r�dslor, det g�r inte att leva utan k�nslor, det g�r inte att leva utan n�rhet. Det g�r att d� sv�ltd�den, fast du �r v�lbest�lld, det g�r att uppleva utan att leva, det g�r att knulla utan att vara d�r, men det g�r inte att �lska utan n�rvaro.

Jag lyckades ig�r, jag lyckades d�lja min os�kerhet, jag lyckades framst� som n�gon annan, n�gon cool, n�gon harmonisk, n�gon lugn, men hade jag verkligen lyckats, hade inte i sj�lva verket bedragit mig sj�lv...igen.

Kram

livets aff�r..

Sun, 09 Dec 2007 20:48:00 +0100

Det �r som att komma in i livets aff�r o �ta av allt det goda. Det mesta smakar fantastiskt och det finns fler smaker �n man kan dr�mma om. Det �r sant att det finns lite bittra godisar, men de �r ganska f�. Men jag �r s� ensam h�r...�r det ingen annan som v�gar smaka? Jag v�gade aldrig g� in i aff�ren tidigare, jag s�g skylten, men �ppnade aldrig d�rren. Alla bara springer f�rbi....

Jag forts�tter.....

l�nge sen..

Fri, 30 Nov 2007 09:25:00 +0100

Nu kr�vs lite uppdatering. Situationen har inte f�r�ndrats s� mkt. Jag vet inte vad jag har f�r k�nslor f�r AO, men v�ra frekventa m�ten b�rjar t�ra p� min sj�l.

Jag har k�nt en frustration �ver att hon inte ser sig sj�lv utifr�n, men det �r hennes liv o hennes beslut. S� l�nge det inte p�verkar A, s� f�r hon leva sitt liv....

Annars g�r det mkt upp o ner. Ibland k�nns det riktigt bra, ibland inte alls. Men det �r v�l s� det ska vara. Livet. Jag l�ngtar dock till n�gon form av stabilitet med bra s�mn, tr�ning och rutiner. Men livet p�g�r just nu....s� det �r bara att haka p�.

V�ga vara sann o �rlig, v�ga vara n�rvarande. Alla insikter finns kvar o det g�r att leva efter de o det k�nns stort. Livet k�nns stort, intressant o sp�nnande, jag �r inte l�ngre vilsen. Jag� fr�gar mig sj�lv vad jag vill o f�rs�ker inte leva upp till vad jag tror f�rv�ntas av mig. Det leder till ett oerh�rt prestigel�st lugn...

Var inte r�dd....

kram

bitter...

Fri, 16 Nov 2007 12:22:00 +0100

Bitterheten �r alltid desktruktiv, men jag kan inte r� f�r det...k�nslorna sk�ljer �ver mig. Jag �r f�rbannad, arg, besviken, s�rad, allt p� en g�ng. Det tar l�ngre tid �n jag trodde detta. Jag f�r f�rs�ka se allt det positiva jag f�tt i och med allt detta.

Men hon�har varit grym mot mig, hon har behandlat mig som skit ibland, fullst�ndigt respektl�st. Hur fan ska man bara kunna sv�lja det? Att de forts�tter tr�ffas under dessa omst�ndigheter �r fullst�ndigt idiotiskt o det p�verkar alla negativt. Han bor kvar....det �r bara att f�rest�lla sig hans fru n�r han g�r ut. Vilken �ngest hon ska k�nna. Vem tar ansvar f�r henne? Hon �r ju fullst�ndigt utl�mnad.

Vem tar�ansvar f�r mig o A. inte �r det AO iaf. Hennes beteende�krossar v�r v�nskapsrelation, hon sviker om o om igen. Inget �r viktigt f�rutom honom. Hon lever aldrig i nuet bara f�r dessa m�ten. N�r ska hon b�rja t�nka? Hon kunde skylla p� n�gon f�r�lskelse tidigare, men n�r ska �hon b�rja anv�nda huvet?

Hur ska jag kunna vara utan A....fy fan....

verklig k�rlek..

Thu, 08 Nov 2007 19:42:00 +0100

Nu f�rst�r jag vad m�nniskor pratat om n�r det g�ller k�rlek o olycklig k�rlek. K�rlek �r djup, k�rlek �r underbart, k�rlek g�r ont, k�rlek g�r gott, k�rlek �r allt.

Att l�ra k�nna en m�nniska p� riktigt, p� djupet, att k�nna tillit, �mhet, intimitet, s�rbarhet och berondeskap, att vilja ge och att f�rundras varje dag �ver samma m�nniska....det �r k�rlek.

Det �r bara m�jligt att k�nna s� mkt om man tycker om och k�nner sig sj�lv.�Jag har n�tt dit nu.....k�rlek�g�r ont just nu.

kram

fy fan...

Tue, 06 Nov 2007 11:30:00 +0100

vad jag lever, p� ont o gott, mest gott faktiskt. Det �r s� j�vla jobbigt n�r man b�rjar k�nna, n�r man b�rjar v�ga ge sig h�n. Det �r en sm�rtsam process, men det �r v�l det som kalla livet. Mitt liv har absolut inte sett ut p� ett s�dant s�tt tidigare, men det �r bara att haka p�....

Ta en dag i taget, lev i nuet, k�nn sm�rta och sorg, var sann mot dig sj�lv, var �rlig, var sn�ll. Men n�r man befinner sig p� botten tycker man inte att det varit v�rt allting. Nu har jag kravlat mig upp och b�rjat se ljuset. Och det �r mkt ljusare �n vad jag trodde var m�jligt...det kommer s�mre stunder o dagar, men topparna �r st�rre �n allting tillsammans....

livet p�g�r nu, just i denna sekund!

kram

konstigt...

Thu, 01 Nov 2007 20:13:00 +0100

Eftersom AO har varit sjuk har A. o jag spenderat mkt tid med varandra, men det har ocks� inneburit att AO o jag varit mkt med varandra. Det har funkat v�ldigt bra, men det �r lite konstigt. Vi �r inte ihop, men det finns s�klart en laddning mellan oss. Det k�ndes tidigare som att jag var klar med henne. Jag ville f�r allt i v�rlden inte hamna i det gamla, i en relation eller ett liv jag inte vill leva.

Men nu �r allt nytt. Jag�har s� mkt att ge att det finns i �verfl�d...jag har f�r�ndrats p� djupet. Inte s� att jag �r en ny m�nniska, jag��r en syntes�mellan det nya och gamla. Jag �r inte r�dd f�r att falla tillbaka f�r det finns inget att falla tillbaka till. Nu �r jag mig sj�lv, med fel och brister, men ocsk� styrkor....o det kanske m�rks.

Men hon m�ste f�r�ndras f�r att jag ska kunna t�nka� mig att leva ett liv med henne....just nu vill ingen, men det �r n�got konstigt p� g�ng. Eller jag kanske har totalt fel. Jag�k�nner fortfarande lust till�henne, men vet inte om det �r besvarat. Lust kan man dock k�nna till m�nga, det beh�ver man inte vara k�r f�r...

kram�

dr�m/mardr�m

Sat, 27 Oct 2007 15:18:00 +0200

Hej,Under en l�ng period ville jag inget annat �n att ha tillbaka mitt liv, jag ville att allt skulle bli som f�rr, jag, AO & A. Vi gjorde saker tillsammans och planerade en framtid ihop....det som h�nt k�ndes som en mardr�m, jaga ville ha tillbaka mitt liv.S� sm�ningom vande jag mig vid att vara sj�lv och alla insikter jag f�tt st�rkte mig. Livet k�ndes underbart stort, men ocks� underbart litet. Jag b�rjade uppskatta de sm� sakerna, jag b�rjad leva alltmer i nuet o ins�g hur tomt livet var innan, det var tomt p� k�rlek.....A. var allt. Ig�r provade jag p� det gamla livet igen p g a att AO var sjuk. Hon beh�vde n�gon d�r o allt kom tillbaka. Det k�ndes som om jag var fast i en mardr�m. Fast i ett liv somk jag inte ville leva. Det k�nde som om allt som h�nt den sista tiden bara varit en dr�m...o att jag nu levde i en mardr�m. K�nslan av tomhet kom �ver mig, jag ville bort. Jag kunde s� tydligt se vad vi saknade i v�r relation. Det kunde jag inte n�r jag var i relationen. Jag trodde att livet skulle vara s�, jag trodde att en k�rleksrelation skulle se ut som v�r. Ack s� fel jad hade!kram

mod

Wed, 24 Oct 2007 19:56:00 +0200

hej,

Har gjort n�got jag aldrig gjort f�rut. Jag v�gade! Jag v�gade g� p� k�nslan. Jag v�gade engegera mig p� vinst och f�rlust. Jag �r inte som f�rut...nu gick det inte som jag kanske t�nkt mig, men det g�r detsamma. Vi k�nde inte varandra nog bra f�r att jag skulle bli s�rad, men jag var lite f�r�lskad. Det var riktigt kul s� l�nge det var, det var inte speciellt sv�rt n�r det tog "slut".

Det �r s� man ska leva, g� p� k�nslan, anv�nd hj�rtat, det �r det det �r till f�r. Det g�r ont att krascha, men det �r v�rt det hundra ggr om. V�ga hoppa, v�ga chans, v�ga tappa kontrollen, visa att du �r s�rbar, visa att du �r en m�nniska av k�tt o blod! Livet blir enklare, men samtidigt mycket djupare. Livet blir stort!

kram